Som en 45-årig invånare från Dalarna, reflekterar jag över en tid då denna musiken ansågs kontroversiell och banbrytande. Minnet för mig tillbaka till den ögonblick när Papa Dee's låt tog plats i "Predator 2". På den tiden var det inte musiken i sig som fångade min uppmärksamhet, men idag, när de bekanta tonerna återvänder till mig, upplever jag på nytt tonåringens känsla. Det är en påminnelse om en tid som var bättre än det vi har nu och det Sverige som vi en gång hade. Papa Dee, med sin unika rytm och uttrycksfulla röst, (first cut is the deepest) var en del av den förändringen, en röst som bröt barriärer och banade vägen för en ny era. Hans musik representerade ett Sverige som började omforma sig självt, ett Sverige som växte ur sitt tidigare skal och strävade efter något bättre. Det var en tid då vi drömde om förbättring och följde Papa Dee som en guide mot en ljusare framtid. Som artist hjälpte han till att forma ett Sverige som var i färd med att gå från att vara kulturkallt till något mer färgrikt och pulserande. Han och hans musik blev symbolen för hoppet om en bättre morgondag, och när jag lyssnar på honom idag, minns jag inte bara en tid som en gång var, utan också den kraft som musiken och konsten har att skapa förändring och inspirera oss att sträva efter det bästa. . I dag är det bara våldtaget...
