Bedrövligt att se dessa rivningar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse! De skulle ha renoveras istället, vilket var fullt möjligt. Se bara på Kv Furiren i Haga och Kv Oktanten i Majorna!
Det har gnällts i årtionden på rivningarna av Klara i Stockholm. Men i Göteborg var det ännu mer som revs i relation till stadens storlek. Och då Stockholm har kvar väldigt mycket historiska och pampiga stadsdelar/byggnader, så präglas Gbg av en slags grå fyrkantighet. Tänk vilken fantastisk stadsdel Masthugget hade varit idag med de gamla husen renoverade. Ett svenskt San Francisco.
Jag undrar jag om det inte hade varit värt att ha det lite dragigt och kallt, och med utedass på gården, jämfört med det trista, kalla och grå betong-Göteborg som växte upp i dess ställe? Nästan lika ledsen som att se bilder från ett svunnet Göteborg gör det mig att se att Gert Wingårdh och hans gelikar helt legitimt får fortsätta att bygga sin "spännande" arkitektur, i stället för att det byggs vackra och charmiga hus. Är vi verkligen en minoritet som saknar det gamla och förkastar det nya?
De nämner inte i filmen att förfallet var konstlat framtvingat i syfte att få riva. Annars hade renovering och modernisering av landshövdingehusen varit mycket mera lönsamt än totalsanering. Idag är Göteborg en helt förstörd stad som mest består av motorvägar, parkeringar, fula nybyggen och 60- och 70-talsområden, även mitt i stan. T o m hamnen är stendöd. Tänk så annorlunda allt hade blivit om man kunnat börja om från 1960 och då förbjudit alla rivningar. Även 1970 eller 1980 hade räckt långt.
