En mycket intressant och tänkvärd film med igenkänningar här och var, men... 1) Varför behövde både Kalle och Kristina beskrivas ha svårt med alla delar av deras vardag? Erkänner, även jag har svårigheter (framför allt med tid), men inte på alla områden och definitivt inga grava sådana. 2) Hur blev Olle boendestöd/handledare? Han hade ju uppenbarligen inga lämpliga kvalifikationer. O_o
Visst är det en bra vägledning för boendestödjare och andra vårdgivare, men även om jag har liknande svårigheter så klarar jag av att själv hitta nya rutiner och se att mp3-spelaren måste med på bussen, alltså klarar jag vardagen utan hjälp. Det borde finnas med att autismspektrum verkligen är ett spektrum.
