Bröstcancerförbundet ger röst och tröst åt bröstcancerbehandlade och samlar in pengar till bröstcancerforskning, påverkansarbete och stöd till drabbade.
Det hände mig detsamma! Och jag fick verkligen stå på mig för att få en mammografi. Jag är nu opererad och har genomgått en lång efterbehandling. Jag är så glad att jag lever.
Kära dotter Camilla du är och var så modig och öppen om din bröscancer situation och du är goding och är så extremt glad för dig och livet samt gospelkören och dig som fick och får ett viktigt gäldje att få glömma stormen ett tag och det stödet du verkligen mår bra av . Mest älskar jag att du vann bröstcancer stormen och du lever med oss och vi hyllar livet och dess skönhet och att du finns tack kära du🩷❤️🩷❤️🩷❤️🩷❤️🩷Även tack till bröstcancerförbundet som behöver pengar till forskning och därmed kan hjälpa flera drabbade med bröstcancer🩷🩷🩷🩷
Hej, har precis sett filmen Livet efter dig och med tanke på att det bara gått en vecka sen vi fick beskedet att mamma har bröstcancer och metastaser, så var det fint att se hur ni gjort olika saker för att få det positivt. Jag vet inte vilken form mamma har, men de ska göra ett försök med operation i vilket fall, så jag försöker vara försiktigt positiv. Det jag tycker är svårt är att veta hur jag ska förhålla mig till henne, hur mycket kan jag fråga? Vill ju inte göra henne ledsen. Men jag har ingen aning om hur läget är. DET är jobbigt och att inte veta hur framtiden ser ut, har hon en månad? Ett halvår? Flera år? Vi har haft ett turbulent förhållande skulle jag vilja säga, men jag vill verkligen att hon ska veta att jag är övertygad om att hon alltid gjort det hon trott var bäst och velat mig väl, visst har vi trampat varann på tårna ibland, men det är ju inget jag tänker på idag. Jag är ganska säker på att hon har en oro över att jag och min bror ska bli osams, men jag kan nog med säkerhet säga att vi löser ev missförstånd och konstigheter. Jag kände ett lugn när jag såg hur fint ni fixat och jag hoppas att det snart känns lättare för er, min pappa dog hastigt när jag fyllt 17 precis, så jag vet ju att jag tar mig igenom det. Jag förstår att det går upp och ner och så. Min mamma har ju fått leva sitt liv och det är nog också en anledning till att jag ändå känner mig okej. Hade hon varit som din Hannah så hade det sett helt annorlunda ut. Du gör ett jättefint jobb med Tindra, hon vet att hon kan komma till dig och du kanske inte har svar på allt, men bara genom att finnas där och svara på hennes frågor så gott du kan är gott nog. Är det något ni funderar över kan ni ju ta reda på det tillsammans. Som en del i bearbetningen, barn mår inte dåligt av att föräldern inte alltid har svaret. (Förskolepedagogen i mig har talat) Tack!
Hej Ann-Marie! Tack för att du delar med dig <3 Förstår att det är svårt att veta hur du ska förhålla dig till situationen med din mamma. Ett tips är att kontakta en stödperson i våra lokala bröstcancerföreningar. Både bröstcancerdrabbade och närstående kan vända sig till dem (man behöver inte vara medlem) och det kan vara skönt att få prata med någon om just de sakerna som du delar med dig av i din kommentar. Här kan du läsa om vår stödpersonsverksamhet och hur du kommer i kontakt med en stödperson: brostcancerforbundet.se/om-oss/var-verksamhet/stodpersonverksamheten/stodpersonsverksamhet/ Stort lycka till och massor av styrkekramar till dig!
@@brostcancerforbundet7237 tackar, skönt nog fick de bort allt och lite mer av närliggande områden, faktiskt väldigt mycket mer när det kom till det som var i lymfkörtlarna! Så pass att hon inte behöver strålning eller cellgifter. Finns det något bättre än att ha fel!!! 🙃i alla fall nu. Sen så hade mamma och jag ett jättebra samtal där vi hade möjligheten att förlåta varandra för misstag eller gjort varann ledsen så det har jag ändå detta att tacka för. Det är sånt du bara tänker att du ska säga och göra och sen blir det för sent. Som när min halvsyster dog i höstas.
