En tanke kring Svearna och Blekinge. Adam av Bremen på mitten av 1000-talet talar om Gens, ”Gens Sueonum”, som översätts till Sveonernas släkte. Bland dessa Sveoner finns ”Populi”, som översätts till Folkslag. Bland dessa folkslag finns alltså bl.a. Västgötar, Värmlänningar, Finnvedingar och Götar. Folket i Uppland kallade Adam för ”Sueones Ulteriores”, som översätts till de ”längst bort boende Sveonerna”. Adam skriver: "Gothorum populos in Sueonia regnantes" - som översätts till att "Goternas folk härskade i Sveonernas land". Läser man Wulfstans reseberättelse från 890-talet, kan man se att Blekinge, Möre, Öland och Gotland hör till ”Sweon” - något som bara kan tolkas som Sveonernas land. Även om Öland och Gotland tillhör Sveonernas land innebär inte automatiskt att detta skulle vara ett specifikt folk. Man är fortfarande en Göt även om man ingår det svenska riket - precis som idag. Alla människor som bodde i Sveonernas rike var Sveoner - men de flesta tillhörde även någon av de namngivna folkgrupperna. Detta innebär att folken i exempelvis Närke inte var Götar utan enbart Sveoner - men där folket i exempelvis Västergötland var både och. Enligt Adam var dock alla svenskar. Man bör nog skilja på landet och folken - Blekingeborna var säkert Götar men att den ingick i det område som inte vara Danmark men Sveonernas/Svearnas/Svenskarnas land.
Hej! Tack för en mycket bra föreläsning. Jag skulle gärna vilja veta mer om Björketorpsstenens koppling till den större maktordningen i Östra Blekinge.
Jonathan svarar att Björketorpsstenen är fascinerande för den ingår i ett centralt politiskt och heligt landskap. Den leder in i ett heligt område. Den är en pusselbit när vi försöker förstå hur järnålderns politiska och religiösa landskap såg ut, inte bara i Blekinge. Jonathan tipsar om Martin Hanssons artikel om Björketorpsstenen i "Vikten av Vång - en järnåldersplats tar form"
@@kulturarviblekinge6606 Tack! Det är ett otroligt fascinerande landskap från Tving till Johannishus, och placeringen av kyrkorna i Edestad och Hjortsberga (tidig medeltid) verkar tyda på en kontinuitet som religiöst viktig plats! Jag ska läsa Martin Hanssons artikel!
