Gubben Noak, gubben Noak var en heders man. När han gick ur arken planterade han på marken mycket vin, ja mycket vin, ja detta gjorde han. Noak rodde, Noak rodde ur sin gamla ark, köpte sig buteljer, sådanna man säljer, för att dricka, för att dricka på vår nya park. Han väl visste, han väl visste att en mänska var torstig av naturen som de andra djuren, därför han ock, därför han ock vin planterat har. Gumman Noak, gumman Noak var en heders fru. Hon gav man sin dricka; fick jag sådan flicka, gifte jag mig, gifte jag mig just på stunden nu. Aldrig sad` hon, aldrig sad` hon: Kära far nå nå, sätt ifrån dig kruset. Nej, det ena ruset på det andra, på det andra lät hon gubben få. Gubben Noak, gubben Noak brukte eget hår, pipskägg, hakan trinder, rosenröda kinder, drack i botten, drack i botten. Hurra och gutår! Då var lustig, då var lustig på vår gröna jord; man fick väl till bästa, ingen torstig nästa satt och blängde, satt och blängde vid ett dukat bord. Inga skålar, inga skålar gjorde då besvär, då var ej den läran: jag skall ha den äran. Nej i botten, nej i botten drack man ur så här.
...det är Lundellväder idag ;) regn regn och novembergrått! Å den är så vacker, med trummornas dånande sköna ljud i, som hela Livets Puls rör den sej framåt ;)
