Geijeraffären var en politisk skandal i Sverige under senare delen av 1970-talet som inbegrep mörkläggning och falska dementier. Lennart Geijer, Sveriges justitieminister 1969-1976, hade enligt en hemlig promemoria 1976 från rikspolischef Carl Persson till statsminister Palme, nämnts som en av flera högt uppsatta personer vars agerande eventuellt kunde ha skadlig verkan för rikets säkerhet. I fallet Geijer misstänktes denne kunna ha köpt sexuella tjänster av prostituerade med anknytning till främmande makts underrättelsetjänst, på en bordell driven av Doris Hopp. Promemorian hävdade inte att det skulle finnas några direkta, trovärdiga vittnesbelägg för detta eller att misstanken var stark. Dock måste Geijer enligt polisen betraktas som en potentiell säkerhetsrisk så länge misstankarna förblev outredda.
Efter att journalisten Peter Bratt i mitten av november 1977 skrivit om promemorian i Dagens Nyheter, dementerade Geijer och Olof Palme historien (att promemorian existerade eller innehållet?) och DN blev skadeståndsskyldigt. Promemorian blev offentlig 1991 och bekräftade i princip Bratts artikel när det gällde polisens ställning till behovet av utredning och säkerhetstänkande: däremot har inga undersökningar, då eller senare, kunnat visa att det skulle ha funnits någon substans i påståendena om Geijers och andras bordellbesök, som härstammade från bordellmamman Doris Hopp själv.
Det var en brottsutredning under 1976 som 1977 ledde till den politiska skandal som kom att kallas Geijeraffären. Den så kallade bordellmamman Doris Hopp greps av polis i Stockholm i maj 1976 och åtalades för koppleri. Bland hennes kunder påstods finnas flera av samhällets högsta toppar. De behövde emellertid inte vittna. Inte heller åtalades de, trots att flera prostituerade var under 18 år; en var bara 14 år. Säpo var intresserat eftersom flera polska kvinnor, som hade kontakt med polska ambassaden, arbetade på bordellen.
21 сен 2017
