Ekonomiskt fri innan 40 år | Intervju med Jimmy som lever enligt Lean-FIRE |  

Tack till Jan och Caroline för att jag fick vara med i podden en andra gång. Det var mycket roligt! Här nedan följer lite tankar, reflektioner och förtydliganden om några av sakerna vi pratade om. Jag fick frågan i slutet av intervjun ifall jag hade något att tillägga, men kom inte på något just då. Men bara någon timme senare kom jag på två saker som hade varit intressanta att ta upp. Bland annat kunde jag ha berättat om hur jag talat om FIRE inför gymnasieelever. Och jag hade innan intervjun varit nästan helt säker på att de skulle frågat mig om jag nu i efterhand ansåg att jag hade sparat för mycket. Och då skulle jag ha svarat att jag nog sparade något för mycket, men att det är bättre att inse när man är 38 att man sparat för mycket, än att inse när man är 65 att man sparat för lite. Över lag tror jag dock att jag fick sagt det mesta som jag ville ha sagt. Dock kunde jag ha gett bättre svar på en del av frågorna. Jan frågade mig bland annat om ett inlägg jag skrivit om att FIRE till stor del handlar om att förutspå framtiden. Jag var inte beredd på frågan, och kunde ”i stundens hetta” inte komma på exakt vad det inlägget hade handlat om. Jag önskar jag hade det, för då hade jag svarat ungefär så här: ”Det finns många som tror att samhället är på väg att gå under. Vi har hög inflation och krig i Europa. Klimatförändringar och befolkningskollaps. Och om domedagsprofeterna har rätt, då är det bäst att sluta jobba nu och börja njuta av livet, innan det blir för sent. Men så finns det också mycket hopp. Ny teknologi, AI, effektiviseringar, som alla kan leda till enorm ekonomisk tillväxt. Kanske är framtiden helt underbar? Och om dessa har rätt, då är det också bra läge för FIRE nu, för man kommer få bättre avkastning på sitt kapital än väntat. Det finns dem som säger att man borde ersätta 4%-regeln med 3%-regeln, men det finns också dem som säger att det borde vara 5%-regeln som gäller. Jag vet inte vilka som har rätt, men om du är orolig för sämre tider framöver så för all del jobba ett eller två år extra. Själv är jag glad att jag redan slutat. Jag har levt det bästa året i mitt liv, och har inga planer på att återgå till att arbeta. Men om jag skulle behöva det så skulle jag inte se det som ett nederlag. Så som jag ser det finns det inte någon anledning att fortsätta jobba för att ha större marginaler, om det skulle hindra en från att leva det livet man vill leva nu.” När de frågade om kost och jag svarade ”att bara för att man är köttätare så behöver man ju inte äta oxfilé, och bara för att man är vegan så behöver man ju inte äta vad nu den veganska motsvarigheten till oxfilé är”, då borde jag såklart ha sagt att ”bara för att man är vegan behöver man inte äta avokadotoast”. Några hade nog förstått referensen. Gällande året 2022 så har det varit ett dåligt år för många. För mig var det dock ett väldigt bra år. Jag förlorade pengar på börsen som alla andra, men det berör mig inte så mycket. Så mycket annat positivt hände mig under förra året att det med råge vägde upp. Och jag jämför ju inte bara 2022 med 2021, utan även med hur det var för mig för ett årtionde sedan. 2012 var det värsta året i mitt liv. Den sämsta månaden 2022 var bättre för mig än den bästa 2012. När jag 2013 hade flyttat in hos min pappa och hans dåvarande fru fick jag det lite bättre ekonomiskt, och under några månaders tid lyckades jag spara ihop till ett nytt bowlingklot. Efter jag börjat jobba tänkte jag tillbaka på detta, och insåg att nu hade jag haft råd att köpa ett nytt bowlingklot varje vecka om jag velat. När jag berättar om hur jag sista tiden på arbetsmarknaden jobbade övertid varje vecka och fick mer än dubbelt så mycket i lön som jag behövde sätter jag verkligen fingret på vad som är essensen. För vad är egentligen poängen med att slita för att hinna med sina arbetsuppgifter, och sedan bli kompenserad med något som man inte behöver? Jag hoppas verkligen jag inte låter avfärdade gentemot personer som blir utslitna på arbetsmarknaden när jag säger att utbrändhet är ett enkelt problem att åtgärda. Det är ett väldigt allvarligt problem, och det är svårt för dem som befinner sig nära en utbrändhet att se en utväg. Men för mig är lösningen enkel. Problemet är att vi jobbar för mycket, vilket leder till stress. Och de allra flesta har högre utgifter än vad de skulle behöva. Så om man kan sänka sina utgifter (vilket jag tror de allra flesta kan), så kan man minska sin arbetstid. Om detta kommer jag skriva ett längre inlägg på Det Gråa Guldet i framtiden, för det är en stor och viktig fråga. Vi pratade lite om alternativ för boende om jag och min flickvän skulle flytta ihop, vilket är något vi har pratat om. Och jag nämnde att hon skulle vilja bo på en mindre ort. Och om det blir verklighet av de här planerna så kanske det blir så att jag säljer min radhus i Stockholm och för pengarna jag då får kan köpa en bostadsrätt på den mindre orten utan att behöva något bolån. För det är ju så att eftersom jag inte har något jobb så kommer jag inte kunna få något nytt bolån. Och nu när räntan är så hög kanske det inte heller är önskvärt. Mitt nuvarande bolån är bundet på 1,29% fram till augusti 2024. Därefter kanske den nya räntan skulle bli 4%. Det skulle tredubbla min räntekostnad. Så det kan vara ekonomisk sunt att undvika att ha en räntekostnad. Och blir det pengar över från husförsäljningen som inte behövs för det nya boendet kan ju de pengarna investeras och generera mer inkomst. I detta scenario skulle min största källa till inkomst elimineras, men jag skulle också kunna kraftigt minska min boendekostnad. Och amorteringen försvinner såklart också. Min fjärde största utgiftspost 2022 var resor. Och jag har rest till Halmstad, Göteborg, Ronneby, Alingsås, Kalmar, Uppsala, Danmark samt ett flertal destinationer inom Stockholms län. Jag var en förespråkare för "hemester" innan det blev populärt i och med pandemin. Det är både billigt och smidigt att resa inom Sverige. Och trots att jag i flera år nu nästan uteslutande semestrat inom landet så är jag verkligen inte trött på det. För här finns så mycket att se och göra, och jag tycker det är synd att så många verkar tycka att det inte är riktig semester om man inte åker utomlands. Jag nämner också att jag haft en del jobb runtomkring ommålningen av våra hus i min bostadsrättsförening. Och att det ofta var jobb som jag kunde göra när det passade mig. Men det hände också att de ringde på min dörr och behövde akut hjälp. Var jag hemma kunde jag avbryta vad jag höll på med och hjälpa till. Oftast tog jobbet inte mer än en timma eller två. Men det hände också att en av mina inneboende öppnade när de ringde på, och när de frågade om jag var hemma svarade hon: ”Nej Jimmy är ute och cyklar.” Detta hände mer än en gång! En sista reflektion som jag kom på när jag såg intervjun handlar om mat, och som också knyter an till hur jag och min flickvän är väldigt lika varandra när det gäller synen på både pengar och mat. Det har nästan blivit en liten tradition för oss nu att vi på söndagar går in och kollar på kampanjveckan.se för att se vad de olika matbutikerna vi handlar på har för erbjudanden kommande vecka. Och vi blir båda lika glada när vi ser ett riktigt bra pris. Lika lycklig som jag är för mina billiga dadlar är hon för sina billiga ekologiska citroner. Dessutom bor vi nära olika butiker. Jag har nära till Willys, ICA Kvantum, ÖoB och Matkanonen. Hon har närma till ICA Maxi, Coop, Hemköp och MatDax. Så vi sänker varandras kostnader ytterligare genom att handla åt varandra, och gemensamt i de butiker med bäst pris. Och vi tycker båda att det är väldigt viktigt att maten är nyttig.

Kul att ni gjorde denna uppföljning, tack för det :D

Jag kommer ihåg när Jimmy var med i programmet senast. Det var kul att se att FIRE har uppnåtts. Grattis Jimmy! Förutom att höra om Jimmys resa tycker jag det är intressant att höra hur mycket mer öppen Jan börjar bli för FIRE-rörelsen. I äldre avsnitt (jag syftar nu på avsnitten runt när Jimmy var med första gången) upplevde jag att du var mer negativ. Jag jobbade mot FIRE fram till för ett par år sedan då jag gjorde precis det som Jimmy pratade om i avsnittet - jag testade FIRE. Jag trodde att jag skulle tycka det var roligt att konstant resa, främst i Asien och Östeuropa. Efter åtta månaders resande var jag säker på att det inte var något jag önskade att göra på heltid. Sedan dess har jag ändrat fokus. Istället för att fly IT-support, som jag hatade, bestämde jag mig för att försöka bli programmerare. Nu som jag studerar så använder jag främst pengar som var avsedda för FIRE. Varje månad jag lär mig programmering tar jag mig närmare mitt karriärsmål om att få jobba med något som jag verkligen tycker är kul, samtidigt som jag paradoxakt kommer längre från mitt ursprungliga FIRE-mål. Mitt långsiktiga mål är fortfarande FIRE. Jag tror att det kan vara bra för de flesta att nå lean-FIRE. Det är sedan upp till var och en att välja om man vill fortsätta jobba eller inte, men jag ser det som en slags försäkring som kan användas när man av olika anledningar inte kan eller vill jobba längre.

Något som jag funderat på kring alla typer av upplägg för att sluta jobba tidigare är synen på samhällsansvar. Jag är lite ny till youtube-kanalen men har sett ett 10-tal avsnitt och hör många intressanta tankegångar i de avsnitt som rör just ekonomisk frihet. Men jag tycker nog inte att jag hört den vinkeln av ämnet. Jag har svårt att förstå varför en skola som precis betalat massvis med pengar på att utbilda en elev från 6 års ålder skulle ha ett intresse av att ha en förläsare på ämnet att leva smart/snålt och sluta jobba nånstans mellan 30-40 om man får till ett bra upplägg. Man kommer ju fortfarande behöva samhällets service i form av sjukhus, vägnät osv osv tills man är pensionär. Väl där får man minimipension och ännu längre fram ålderdomshem (om man får leva så långt). Tänk ett liv på 85 år där man jobbar aktivt från säg 20-37 (kunde gått snabbare än så enligt intervjun) för att sedan inte längre jobba och betala in skatt. Då har man tillfört systemet i 17 år och kostat systemet i 68år. Det får ju grekerna att framstå som arbetshästar :) Var och en får ju så klart göra vad de vill i sitt liv så länge man följer gällande lagar och regler - men är inte sanningen att samhället skulle kollapsa om allt för många gjorde samma upplägg? Tänker jag helt fel? Hur känner man som FIRE inför denna tankeställning? Vill ju inbilla sig att de flesta ändå vill känna att de bidrar. I just detta fall tolkade jag det som att en stor del av idén med FIRE var att skapa sig tid och möjlighet att satsa på sitt skrivande för att det eventuellt skulle kunna lyckas så bra att det kunde bli en inkomstkälla. Då är det ju en satsning såsom t.ex. att starta ett företag fast med en mycket större säkerhet bakom. Oavsett om man når målet med den ambitionen eller inte så känns det ju då ändå som att där fanns en idé om att göra något som tillför. Lika så att hjälpa grannar, engagera sig i föreningen osv. Man vill känna att man är behövd och bidrar med något. Det bästa sättet att tillföra på det stora hela är dock fortfarande att betala skatt. Man jobbar lite oglamoröst i det fördolda jämfört med dom som jobbar som ambulanspersonal och räddar liv men indirekt är man ju som skattebetalare en del i det. Som Fire betalar man ju väldigt lite skatt är min poäng och i sär som Lean-FIRE. @RikaTillsammansTV

Kul video och något jag uppskattat under många år. Börjar dock mer och mer fundera på detta konceptet som något mindre önskvärt. Tanken att ge upp en stor del av sitt liv under ett viss antal år för att sedan ha kul, är lite som att jobba ihjäl sig under hela barnens uppväxt för att senare ha tid att vara en bra pappa. I verkligheten har detta effekter på resten av livet som kan påverka hela den långa resan. Jag är 35 år gammal och har spenderat de senaste 17 åren på att göra karriär. Vissligen en lönsam sådan. Priset för detta har varit förlorade sociala kontakter, hobbies som jag brukade älska som inte intresserar mig längre och nära till utbrändhet som gjort mig ohälsosammare och mer känslig för stress. En del av dessa sakerna kommer att påverka mig under många år framöver. Hade jag bara nöjt mig med lite mindre, kanske haft en bra balans mellan job och fritid från början och bo lite billigare så hade kanske behovet för frihet varit mindre. Att inte unna sig något fram till man är 40, gör att man spenderar sina bästa och mest friska år på att leva på gränsen istället för att njuta av tiden till fullo. Jag vet inte längre och jag kan motivera detta, i alla fall inte med en del av de konsekvenser det har.

Jag tycker fire är intressant då jag har 10-12 år kvar till minimal pension och inte mycket sparat eller investerat. Att på kort tid kunna spara ihop så man klarar sig är alltid aktuellt.

Jag gissade att det gråa guldet skulle vara hjärnan. 🙂

Utgifter 160k året? Vilken lyx jag ligger på 120k och kan syssla med det jag vill :)

Jag är stolt över att jobba. Jag mår bra att jobba

Bra podd! Tips: försök dra ned på antalet fillers, framför allt ”lixom, såhär”.

Att kunna spara 20.000kr i månaden direkt efter studierna måste ju betyda att han fick en helt sinnessjukt bra ingångslön. Något de flesta aldrig kommer kunna göra i livet även om de försökte.