Fred Åkerström: "Glimmande Nymf", 1976. 

It is

It's a song of the swedish 18th century composer Carl Michaeal Bellman, It's all about sleeping with a girl ( possibly a prostitute ) and orgasming and sleeping for real after that. but everything is written very poethic and in very old swedish and full of greek mythology and rewritings

Read about the song here. en.wikipedia.org/wiki/Glimmande_nymf

Tolkar det mer som kärlek och passion , inte minst Freds tolkning av Bellman. Blixtrande öga var något som Bellman såg.

GLIMMANDE NYMF - EPISTEL NR 72 GLITTERING NYMPH - EPISTLE NO 72 by Carl Michael Bellman Glimmande nymf, blixtrande öga, Glittering nymph, (with) flashing eyes, svävande hamn på bolstrarna höga, soaring apparation on the high feather-bed, menlösa styrka, kom, kom nu att dyrka benevolent strength, come, come now to worship vid ett smalt och utsläckt ljus by a thin and extinguished candle sömnens gud, vår Morfeus! the god of sleep, our Morpheus! Luckan ren stängd, porten tillsluten, The shutter is already closed, the gate is locked, natthuvan ren din hjässa kringknuten; the nightcap is fastened 'round the crown of your head; ren Norströms piskperuk den hänger på sin spik. already Norström's wig hangs on its hook. Sov, somna in vid min musik! Sleep, fall asleep to my music! Bofinken nyss, Cajsa-Lisa, The chaffinch, Cajsa-Lisa, slumrande slöt sin kvittrande visa. just ended its twittering song (falling asleep). Solen nyss slocknat och fästet har tjocknat, The sun disappeared and the firmament thickened, enslighetens tystnad rår; jag till Fröjas dyrkan går. the silence of solitariness reigns; I will go to worship Fröja. Regnet, nedöst i bullrande låga, The rain, pouring down relentlessly, välver i skyn sin brandgula båga, vaults in the sky its flame-coloured arch, som randas lugnt och skönt av purpur, guld och grönt, which is harmoniously striped in purple, gold, and green, se'n Jofurs åska rönt. since the Earth kenned the thunder of Jofur. Somna, min nymf! Dröm om min lyra, Go to sleep, my nymph! Dream of my lyre, till dess vår sol går upp klockan fyra, until our sun rises at four o'clock, och du dig sträcker och armarna räcker and you'll stretch your arms till min kanna och min famn, eldad av mitt blod och namn. towards my jug and my embrace, inflamed by my blood and my name. Cajsa, du dör! Himmel, hon andas; Cajsa, you're dying! By Heaven, she's breathing; döden ger liv, och kärlek bortblandas. death gives life, and love fades away. Men fast din puls slår matt, But although your heart beats so languidly, så blundar ögat glatt. your eyes are shut in contentment. Håll med fioln; god natt, god natt! Silence the violin; good night, good night! Translation by Eva Toller, 2004

Detsamma går väl att säga om flertalet av antikens diktare?

Bellman byl dlya shvedov kak Pushkin dlya vas, priyatel moy! I Fred Åkerström byl nash Vysotsky.

nej, Cornelis

Tack...En frisk och sund kommentar .

@@borjeconny4presidentandkin671 Jag gillar Cornelis men upp till Fred när det gäller Bellman når han inte, snubblar på mållinjen. :)

Danje Förlag ground zero

Jesus! Lirade han på Britannica???

So would Peter Steele. Epic deep bass there indeed.

4:38 is even better. He genuinely sounds like a cello

Önskar att ja hann se han..

Då måste "tant" vara väldigt gammal!

Ja

Stefan Sjöberg herrefan känner igen mig där, fina karlar hade en ”styvfarsa” som gick bort vid 49 års, suttit vid flaskan för länge men hjärtat var av guld

Sant! Och en man somgav oss mkt ! Mvh

Stefan Sjöberg det blir ju så med känsliga människor , tyvärr

Tack!

tackar

Ja, de ligger sida vid sida. Jag brukar säga att om man vill ljuvligen gråta lyssnar man på Fred, och om man vill bitterligen skratta lyssnar man på Cornelis.