Rahman dömdes den 5 juli 1994 av Stockholms tingsrätt till livstids fängelse för att den 21 maj 1993 ha mördat en 72-årig kvinna i Sätra i södra Stockholm. Joy Rahman arbetade vid tidpunkten för mordet inom hemtjänsten. Den mördade kvinnan var en av flera pensionärer som Joy Rahman vårdade. Kvinnan hade först misshandlats, vilket resulterade i att hennes bröstben och elva av hennes revben knäcktes. Mördaren ströp henne sedan med en 47 cm lång snara av röd textiltejp, hällde tändvätska över kroppen och tände på. Elden tog sig emellertid inte, sannolikt på grund av otillräcklig syretillförsel. Rahman överklagade tingsrättens dom till Svea hovrätt, som den 14 september 1994 fastställde tingsrättens dom. Hovrättsdomen överklagades till Högsta domstolen, som den 31 oktober 1994 avslog Joy Rahmans begäran om prövningstillstånd.
Den fällande domen ifrågasattes och uppmärksammades av journalisten Dick Sundevall och advokaten Peter Althin. Joy Rahman ansökte därför om resning hos Högsta domstolen för att få till stånd en ny rättegång i Svea hovrätt. Högsta domstolen beviljade därefter i januari 2002 Joy Rahman resning (med röstetalen tre justitieråd för resning, och två justitieråd emot). Efter att Rahman senare under 2002 fått en ny rättegång i Svea hovrätt frikändes han. Året därefter beviljades han ett skadestånd på cirka åtta miljoner kronor för det lidande som den felaktiga domen och den långa fängelsevistelsen åsamkat honom och hans familj. Skadeståndet kom senare att höjas till 10,2 miljoner kronor.
Joy Rahman använde en del av det skadestånd han erhållit från staten till att grunda "Joy Rahman Welfare Foundation", en organisation i Bangladesh som, enligt Rahmans egna uppgifter, hjälper fattiga med sjukvård och erbjuder mikrolån. Den 29 mars 2008 häktades Rahman i Bangladesh för misstanke om anstiftan till mord på en kassör i sin stiftelse. Han frisläpptes den 4 januari 2010, men misstankarna kvarstod.
5 янв 2017
