Tänkte just exakt likadant. Stillsamheten i den första gjorde en stor del av det roliga. Så avslappnat och vidrigt bra! Partiet när han pladdrar här... det... känns inget så organiskt direkt.
Kan det bli bättre när man får sin medskådespelare att tappa karaktären och själv börja skratta och sketchen? Nog för att alkoholism är tråkigt men detta är för jävla roligt!