Hej Peter, jag lärde mig att innan och före är inte helt samma, utan på korrekt svenska borde innan vara bisatslinledare och före borde vara preposition, trots att de ofta används som synonymer nuförtiden?
Absolut, "före" är egentligen ingen bisatsinledare men i praktisk språkanvändning är "före" nästan lika vanligt förekommande som "innan". Det kan dock vara min dialekt som spökar.
(Före) som en preposition kan inte leda en bisats alltså det är inte en bistatsledare som måste vara en konjunktion... Före jag går till skolan. × Innan............................. Är der korrekt?
Tack för videon. Jag undrar om meningen (Jag klarar mig med uppgifter) betyder att jag är färdig (klar) eller betyder att jag blir godkänd). Jag sklulle också veta om (förr) kan användas liksom (förr statsminister) eller (förr president George Bush)? Tack
"Jag klarar mig med uppgifter" är en lite konstigt mening. Jag är klar med uppgiften (uppgiften är gjord) eller jag klarade uppgiften (uppgiften är godkänd). Till en tidigare statsminister säger man "förra statsministern". Förra är ett adjektiv. Förr är ett tidsadverb.
Men fungerar "försent" i din mening "Det är försent" inte som adjektiv? Kan man också säga "Jag är försen" och "De är försena"? Hur använder ni icke- och ej?
Försent är absolut ett adjektiv i meningen, "det är försent." I meningen "jag kommer försent" är det adverb. Man säger dock inte, "jag är försen". Då använder vi perfekt particip "försenad" som Ylva säger.
En viktig lektion igen - tack så mycket. Men man ofta använder ett verb för att beskriva vad man har klarat. Använder man alltid "med att" då? - t ex "Jag är färdig med att lära mig den här lektionen" i stället för "Jag är färdig med den här lektionen."?
Hur använder vi dem? Det står fel i videons titel! Det ska vara objektsform, alltså "dem", dvs objektsform av "de". Vi använder objektsform när pronomenet är objektet i satsen, eller efter preposition. Det är de två fallen när vi skriver "dem", annars skriver vi "de". Till exempel: Till mig, till dig, till henne, till honom, till den/det, till oss, till er, till dem, exempelvis. Det är lite trist att man inte hör skillnaden mellan de och dem i talspråket, eftersom vi säger "dom" i bägge fallen.
Svenskar kan testa om det är fråga om adjektiv eller adverb genom att adjektiv böjs men inte adverb. Jag var sen, vi var sena, tåget var sent. Jag kom för sent, vi kom för sent, tåget kom för sent.
De som inte har svenska som första språk, kan naturligtvis också ha "fått öra" för sådana skillnader, så det är värt att försöka höra vad som låter rätt. Örat tränar man upp genom att 1) lära sig korrekta exempel utantill och genom att 2) lyssna på och läsa god svenska. Mycket effektivt är att läsa högt tillsammans med en inspelning, i takt med en uppläsare av texten. Man kan t.ex. låna en bok och uppläsningen av samma bok på bibliotek. Det hjälper om man tycker att boken är intressant. Det finns på de flesta bibliotek ett stort urval av böcker som man både kan läsa och lyssna på. 3) För vuxna som är bra på logiskt tänkande är det faktiskt till hjälp att lära sig grundläggande grammatik. Om man jämför med att hantera pengar, så är det som skillnaden mellan att bara öva sig att vara sparsam och se hur mycket man har kvar när man får nästa lön å ena sidan, och att göra en budget och klara kollen över pengarna vid varje utgift, å andra sidan. Oftast behöver man ju inte egentligen grammatik förrän man som vuxen ska lära sig ett nytt språk - innan dess kan man klara sig med att härma som en liten apa. Det kan ge mycket goda resultat, men man kan inte så lätt backa till det barndomsstadiet.
Absolut, grammatiken är speciellt viktig för vuxna. Det bästa är mängdträning i de olika färdigheterna (lyssna, läsa, skriva, prata) i kombination med grammatikundervisning.
@@petersfi6089 Jag håller med dig till 100% ! Och de här fyra färdigheterna understöder varandra - och så är det ju inte bara för svenskans del, utan också i alla språk man väljer att lära sig.
