@@uncleterry1703 Man behöver endast vara rudimentärt insatt i den ytterst pinsamma Quick-soppan för att inse vilket jävla spektakel det hela är. Det finns inte på världskartan att alla dessa mord & försvinnanden skulle vara kopplade till en och samma gärningsman. Flera av fallen ansågs dessutom redan vara polisiärt uppklarade, redan innan Bergwall kom in i bilden (och anses så fortfarande): i fallen med Johan Asplund (svartsjukt ex till modern) och Yenon Levi (den tunisiske glasögonmannen) så finns det exempelvis identifierade gärningsmän som varit dömda respektive anhållna för brotten, men där bevisningen inte räckt i domstol av en eller annan anledning. Gällande Quick/Bergwall så har det aldrig funnits i närheten av någon bevisning överhuvudtaget. Inte tillstymmelsen till minsta lilla skit, trots alla hans tramshistorier som han malt på om för att få knapra ännu mer piller. I fallet med Charles Zelmanovits så finns det egentligen ingenting som tyder på att det ens varit frågan om ett mord. Det kan givetvis ha varit så att någon hade ihjäl honom, men han kan lika gärna gått vilse i skogen, berusad som han var, och frusit ihjäl. Alla försvinnanden och dödsfall är inte mord. Det kan röra sig om olyckshändelser, sjukdomar eller självmord. I fallet med den sexmördade pojken Tomas Blomgren, vid en tidpunkt när Quick själv var tonåring, så finns det vittnen som sett Blomgren lämna Folkets Park med en medelålders man. Quick har dessutom alibi för mordet 30 mil därifrån eftersom han konfirmerades tillsammans med sin tvillingsyster vid exakt samma tidpunkt. Quick har dessutom alibi för Therese Johannessen, den 6-åriga flickan i Norge, vars kropp aldrig påträffats. Quick erkände även mord på två försvunna flyktingpojkar i Norge som sen dök upp levande. Och typ 20-25 andra mord till. Och så här kan vi hålla på i evigheter. Quick nämner en massa olika medhjälpare till morden som i princip alla har alibi och som aldrig själva döms, någon av dem. Han kan inte köra bil, men tar sig ändå fram som ett veritabelt spöke över gigantiska geografiska områden. Han är homosexuell men sexmördar kvinnor i Norge. Han far fram som veritabel slåttermaskin och mördar ett holländsk par i Lappland, et cetera. Motiven, tillvägagångssätten, mordvapnen, offren, allting skiljer sig alltid åt huller om buller vilket skulle göra hans seriemördarprofil absolut unik i hela världshistorien. Att alla de här enskilda mordutredningarna kollektivt sattes i händerna på en medioker och bufflig före detta ekobrottsåklagare (Christer van der Pappskalle) och en simpel knarkspanare (Seppo Dumminen), utan några som helst kunskaper eller erfarenheter från mordutredningar, och att de assisterades i sina destruktiva och pajasliknande Kling och Klang-eskapader av fnoskiga "psykologer" och "minnesexperter" som Sven-Åke Christian (som även var involverad i det kriminella och absolut genomvidriga rättsövergreppet på småpojkarna i Arvika rörande Kevin-fallet), allting i syfte att främja sina egna karriärer och varumärken, är givetvis både en stor jävla tragedi och en gigantisk jävla rättsröta. Gubb Jan Stigson är en tragisk jävla tomte som aldrig borde blivit journalist från första början. Det hade varit bättre om han fokuserat 100% på att bli boxningstränare istället. Eller skogshuggare. För någon vidare intellektuell kapacitet eller logisk slutledningsförmåga besitter inte fanskapet. Inte på långa jävla vägar. Som tur var så fanns det en mängd kompetenta och envisa förmågor som Astid Holgersson, Pelle Svensson, Leif GW Persson, Jan Guillou, et cetera som aldrig vek en tum från att belysa dårskapen.
