På sätt och vis förklarar jag det faktiskt redan i videogenomgången ovan, från 10:16. Men man kan också säga såhär, att en butanmolekyl är helt rak. Det gör att butanmolekyler kan packas mycket tätt, vilket gör att det uppstår fler van der Waals-bindningar mellan dem. En 1-metylpropan-molekyl är mer spretig, och kan därför inte heller packas lita tätt. Det gör att det inte kan uppstå lika många van der Waals-bindningar mellan 1-metylpropan-molekyler, och därför blir också kokpunken lägre.
När du säger att bindningarna är tillfälliga menar du att de bildas och försvinner snabbt fast händer många gånger eller att de existerar så länge förutsättningarna tillåter, typ så länge kväve är kalt nog att bli fast.
Det är snarare det första du säger, nämligen att bindningen bara existerar en väldigt kort stund. Men för att komplicera sakerna lite, så påverkar de tillfälliga dipolerna varandra när de börjar binda till varandra. (Det är det jag pratar om från 4:02 i videogenomgången.) Det gör att van der Waals-bindningarna i den fasta strukturen blir mer långlivade, och att ämnet håller sig i fast form.
@@MagnusEhinger01 Van der Waalsbindningar kan väl inte ske mellan molekyler och metallbindningar? Måste det inte vara mellan molekyler som har "potential" att vara dipoler? För geckoödlor kan ju inte klättra på metalliska ytor.
@@LinkSpets Jodå, det kan mycket väl uppstå van der Waals-bindningar mellan metaller och molekylföreningar. Du kan testa det själv hemma i ett enkelt experiment. Pröva först att med metallkniv (typ bordskniv) skrapa av lite kylskåpskallt smör. Gör sedan samma sak fast med kylskåpskallt bregott istället. (Det är viktigt att _skrapar,_ inte skär.) Du kommer att märka att det är mycket lättare att få med sig smöret på kniven än bregottet. Det beror på att det uppstår fler van der Waals-bindningar mellan de mättade fettmolekylerna i smöret och metallen, än mellan de omättade fettmolekylerna i bregottet och metallen. Hur det sedan är med geckoödlor, det vågar jag inte uttala mig om.
Hej Magnus. Tack för allt bra material. Jag har en fråga. Varför blandas inte olja med vatten? Kan du förklara lite grann, och hänvisa mig till rätt ställe i din bok Kemi 1 (2 uppl)? Tack så mycket på förhand.
Tack själv! 😊 Det är för att det bara är "lika som löser lika", och vatten- och oljemolekyler är mycket olika varandra. (Vatten är i själva verket en polär molekyl medan oljemolekyler, som till exempel oktan, är opolära.) I min bok kan du läsa om polära och opolära molekyler från sidan 111. Du kan också kolla på den här videogenomgången: ehinger.nu/undervisning/kurser/kemi-1/lektioner/kemisk-bindning/dipoler-och-opolara-molekyler.html I min bok kan du också läsa om "lika löser lika" från sidan 124. Vill du hellre kolla på en videogenomgång, så hittar du den här: ehinger.nu/undervisning/kurser/kemi-1/lektioner/kemisk-bindning/lika-loser-lika.html
@@MagnusEhinger01 Tack för det snabba svaret! Jag lyckades hitta det, och förstod när jag jämförde vattnets och oktanets elektronformel. Att oljan flyter upp, tänker jag beror på dess densitet då? Måste bara säga att du gör ett jättejobb! Du är en skatt!
I korthet uppstår de därför att elektroner i en atom eller en molekyl vid ett givet tillfälle befinner sig på den ena eller andra sidan av atomen/molekylen. Men hela videon ovan handlar just om tillfälliga dipoler och hur de uppstår, så kolla igenom den för en djupare förklaring! 😊
Hej Magnus! En fråga, kan van der Waals bindningar uppstå mellan jonföreningar? Jonföreningar är ju oladdade, kan det inte uppstå tillfälliga dipoler då?
Nej, det kan det inte. Det beror på att en jonförening inte består av molekyler, utan av laddade joner. I exempelvis natriumklorid sitter de plusladdade natriumjonerna, Na⁺, omväxlande med minusladdade kloridjoner, Cl⁻, omväxlande bredvid varandra i en kristall, där varje Na⁺ är omgiven av och binder till sex Cl⁻ med jonbindningar, och vice versa.
@@MagnusEhinger01 Okej tack! Jag har en annan fråga som rör vätebindningar: jag förstår inte riktigt vad som krävs för att en vätebindning ska bildas. Är det så att det ska finnas en väteatom i den ena molekylen och en N, F eller H- atom i den andra molekylen? eller måste det finnas en grupp med H och N eller H eller F i båda molekylerna? Hoppas du förstår min fråga.
@@skolkonto8247 I en vätebindning mellan två molekyler donerar den ena av molekylerna en väteatom (eller egentligen en vätejon) till den andra molekylen. Den donerade väteatomen måste sitta bunden till antingen N, O eller F och den mottagande molekylen måste ha en N-, O- eller F-atom med ett fritt elektronpar, som väteatomen kan binda till.
Hej Magnus! I din bok gör jag just nu uppgift 4.26 gällande detta, och varför kan det inte bildas/brytas Van det Waals-bindningar hos d) H2O (s) -> H2O (l), men kan göra det i e) H2O (s) -> H2O (g)? H2O är ju en dipol-molekyl så jag förstod att det ej skulle bli det i d), men enligt facit gäller det i e)?
Tack för snabbt svar! Du svarar nästan för snabbt ;) Du måste ta lite ledigt ibland också Magnus! Förresten. Har du någon genomgång om jon-dipolbindningar? Ha en fin kväll och tack för svaret.
@@arvidingvarson8257 Det här är min hobby, så det är som ledighet för mig! 😉I den här videogenomgången, där jag går igenom vad som händer när salter löses i vatten, pratar jag också om jon-dipol-bindningar: ehinger.nu/undervisning/kurser/kemi-1/lektioner/kemisk-bindning/salters-loslighet-i-vatten.html
@@MagnusEhinger01 Jag måste fråga en sak. Icke kemirelaterat, men intressant. Har du släkt från Ekshärad i Värmland? En granne till mitt landställe heter nämligen Ehinger i efternamn😊
