Music: Wilhelm Stenhammar (1871-1927)
Text: Bo Bergman (1869-1967)
Arrangement: Ingvar Karkoff
Arvid Eriksson - baritone
Nordic Echoes Ensemble
Violine - André Kaufman
Viola - Märta Eriksson
Cello - Maja Molander
Piano - Karin Birgersson
Recording and editing - Pär Fridberg
fotomaster@icloud.com
Listen with headphones or good speakers!
00:10 Stjärnöga
01:56 Vid fönstret
05:42 Gammal Nederländare
07:06 Månsken
09:17 Adagio
Recorded at the Royal College of Music, Stockholm, 15th of June 2022
TEXT (BO BERGMAN) WITH TRANSLATIONS BY MARC MOREAU
Stjärnöga | Star-eye
Stjärnöga, du som jag mött
långt i försvunna tider,
nu är det kvälldags,
och trött min ungdom till vila skrider.
Irrbloss, som världen har tänt,
slockna så lätt i världen.
Stjärnöga, mycket har hänt,
sedan vi skildes på färden.
Villsam är vägen som går fram
genom mörka länder.
Stjärnöga, stjärnöga,
når jag aldrig mer dina händer?
Tag mina händer
och led mig in i ditt ljusa rike.
Stjärnöga, giv mig din fred
och låt mig varda din like.
Star-eye, you that I met
long ago in vanished times,
now it is the evening of life,
and my weary youth is moving unto rest.
Will-o'-the-wisps, that the world has lighted,
fade so easily away in the world.
Star-eye, much has happened
since we parted on our ways.
Bewildering is the road that goes
through dark countries.
Star-eye, star-eye,
shall I never more reach your hands?
Take my hands
and lead me into your bright kingdom.
Star-eye, give me your peace
and let me become like you.
Vid fönstret | By the window
I dag har jag sett din första rynka
som rispad med nål i ögats vrå,
och dina kära hander ha tagit
från min tinning ett grånat strå,
där vi sutto vid det öppna fönstret
och tänkte på en gammal sak,
medan aftonrodnan låg stilla
över småstadens täppor och tak.
En klocka ringde borta i grönskan,
och kvällen var djup och allvarsam,
och över kyrkogården kom långsamt
en skara flickor gatan fram.
De hade vita blommor i håret
och psalmbok och näsduk I hand,
deras långa klänningar slogo,
då blasten tog dem ibland.
På bleka kinder stod ännu gråten
och läpparna läste en bön,
men i ögonen speglades världen,
och världen var stor och skön.
Och femtonårsdrömmarna lyfte
mot skogens rökiga rand.
Där det strimmade blankt efter solen
låg livets förlovade land.
Men vi sutto vid öppna fönstret,
din panna var sorgsen och sänkt,
och jag kysste ditt finger och sade,
att ingenting blir som man tänkt.
Gammal Nederländare | The Old Dutchman
Det är inte roligt att stå
och bulta längre Katinka.
Månen lyser och världen gå,
och de frusna stjärnorna blinka.
Min knoge är rod, min näsa blå.
Seså, lyft nu på dörrens klinka.
Glänta på dörrn och låt mig få
tak över huvudet, din slinka.
Du skall duka ett bord med små
förgyllda koppar som vinka,
öl och brännvin och ost för två
och så en fet och rykande skinka.
It's not funny to stand
knocking at Katinka's.
The moon shines and the world goes,
and the frozen stars twinkle.
My ankle is red, my nose is blue.
Come on, lift up the door latch.
Set the door ajar and let me
find a shelter, you strumpet.
You shall set a table with small
golden cups that twinkle,
beer and brandy and cheese for two
and then a fat smoked ham.
Månsken | Moonlight
Nu badar allt i nattens silverljus.
Med stängda luckor drömma vita hus
vid vägarna där ingen färdas.
Ur valvet under parkens gamla träd
en fågel lockar späd
på något hjärta som förhärdas.
Det går en dans I vitt på sjö och äng,
och vinden vilar i en rosensäng
och skuggan på sin bädd i snåren.
Men innerst i en dold och daggig vrå
står Puck och lurar på
en månglimt som har tappat spåren.
Adagio | Adagio
Vattnet rörs och vinden spelar,
vind och vatten ta varann.
Bakom skogens glesa dungar
gula rågen gungar
av och an.
Det är bara du som felar.
Hjärtat saktar sina slag.
Jag hör svag musik som spelar
mig till sömns i dag.
Molnen glida lätt som vita
svanar över himlens sjö,
men de tiga där de fara,
svanar sjunga bara
när de dö.
Ont och tungt har jag fått slita,
det är tungt på tiggarstig.
Jag vill fara med de vita
svanarna till dig.
21 сен 2023
