Soldatgossen [Finnish Poem] [English and Swedish lyrics] 

Written by: Johan Ludvig Runeberg
Composed by: Fredrik Pacius
A poem from The Tales of Ensign Stål, Runebergs most famous work.
The poem centres around a young boy and his recollection of his father that has been called into the Finnish war of 1808-1809.
Text:
Swedish:
1. Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
Vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela värld var ärans fält,
Där stod han glad, var han sig ställt,
I eld, i blod, i frost, i svält;
Han var min fader, han.
2. Jag var ett barn, när han drog bort, sen fridens dag var slut,
Dock minns jag än hans stolta gång, jag minns den var minut,
Hans hatt, hans plym, den bruna hyn
Och skuggan från hans ögonbryn:
Nej, aldrig går det ur min syn,
Hur härlig han såg ut.
3. Det hördes snart från höga nord, när hären ryckte ned,
Hur han var käck, hur han var stark, Hur i var strid han stred.
Så sads, han fått medalj också.
Det spordes snart, att han fått två;
Ack, tänkte jag i hjärtat då,
Den som fick vara med!
4. Och vintern gick, och drivan smalt, och det var lust och vår,
Då kom ett bud: Din fader dött, han dog för ädla sår.
Jag tänkte då, jag vet ej vad,
Var stundom ängslig, stundom glad;
Men mor, hon grät tre dar å rad,
Så blev hon lagd på bår.
5. Jag är fattig gosse jag, som äter andras bröd,
Jag har ej huld, jag har ej hem allt sen min faders död;
Men klaga är ej mitt behag,
Jag växer högre dag för dag,
Jag är en krigargosse jag,
För mig finns ingen nöd.
6. Och lever jag tills jag blir stor och fyller femton år,
Till samma svält, till samma kamp, till samma död jag går.
Där kulor vina tätast då,
Där skall man finna mig också,
Där vill ock jag försöka på
I mina fäders spår.
English:
1. My father was a young soldier, the most beautiful you'd find
At age fifteen to arms he went, at seventeen he was a man
The field of glory was his entire world
He stood there pleased, where he had set
In fire, in blood, in cold, when starving
He was my father.
2. I was but a child when he left, When the day of peace was over
Yet I still recall his proud walk, I recall it every minute
His hat, his plume, the sun-burned skin
And the shadow from his eyebrows
No, never shall I forget
How lovely he looked.
3. It was soon heard from the high north, when the army advanced
How he was brave, how he was strong, how in each battle he fought.
It was said, he'd got a medal aswell
It was later said, that he'd got two
Alas, my heart thought then
Those who got to take part!
4. And winter past, and the snow melted, and springtime had come
A bid then came: Your father died, he died by noble wounds.
I thought to myself, I didn't know
Was sometimes anxious, sometimes glad
But mother, she weeped 3 days a row
So she was laid on a stretcher.
5. I am a poor lad now, who eats others bread
I get no compassion, I have no home since my father died
But complain is not what I do
I grow taller every day
I am a warriorlad, I
For me there is no need.
6. And if I live til I get older and reach fifteen years
To the same starvation, to the same battle, to the same death I go
Where the bullets fly the densest
You'll find me there too
There I will try to walk
In my fathers tracks.