Tirfing av Wilhelm Stenhammar, del 1 

Den kunde kanske ha varit mera romantisk och föreställande, men det symboliska och tidlösa har även det sin plats i ett sådant här verk. Själv var jag speciellt förtjust i det stora svärdet som dalade ner från taket. Verket är strålande och borde spelas långt mera än vad som är fallet.

Har jag förstått det hela rätt så har Wilhelm Stenhammar själv redigerat texten för att Bobergs ord och utförande skall vara så tillgängligt som möjligt. Personligen stördes jag aldrig av något som kändes udda eller främmande. Det är samtidigt intressant att du tagit dig tid att jämföra librettot med originalets text. Det var ambitiöst.

@@klokheten Okej! Jag laddade ner partituret från Svenskt Musikarv, vilket ska vara en textkritisk utgåva, och det var inte många ord som stämde med det sjungna framförandet. Jag kollade Litteraturbankens faksimil av Bobergs text som är identiskt med partituret. Undrar vilken version framförander baserade sig på…

@@esperantofeig Eftersom jag inte har tillgång till ditt material så är det vanskligt för mig att vidare uttala mig. Men det händer ofta att regissören ingriper, ofta för att modernisera språket, men känner jag Per-Erik Öhrn rätt så skulle han säkert akta sig för något sådant. Vi gjorde också Den Bergtagna av Ivar Hallström tillsammans, och där rördes knappast en textrad av det antikverade språket.

@@klokheten Det var bra att inte ändra i Hallström - jag tycker det är synd att klampa in för mycket på tonsättarens/librettistens integritet även om verkets uttryck är föråldrade.

@@esperantofeig Jag är av samma åsikt, men det är inte alltid givet att man vet att något ingrepp gjorts, som i det här fallet.