Det dröjde till augusti innan sommaren tog fart. 25 grader, fredagskväll, inte ett moln och ett välbesökt Gröna Lund. Inte långt från hemmet höll en evigt ung Tomas Ledin passande nog hov. Hans femte Grönan-spelning. Senast? 1980. Jo, tjenare. Man märker inte av att 63-åringen skulle kunna gå i pension om han haft ett annat yrke. Tomas är lika given på scen som attraktionerna i parken. Det räcker med inledningsraden "Hej, det är jag som hör av mig... Ja, jag kunde inte låta bli!" och festen är igång. Leendet i takt till de stora spontana applåderna talar för att mannen aldrig kommer kunna sluta spela så länge han får ha hälsan. Uppbackad av sina trogna vapendragare under 00-talet levererar Ledin & C:o gåshud efter gåshud. Att hälften av de runt 10 000 i publiken inte var födda när Tomas spelade på tivolit senast är glädjande. Att många tonåringar bevittnar spektaklet är ett bevis på att Sandviken-sonen är ett fenomen som aldrig slutat göra kvalitativ musik. Turnétitelspåret "Livs levande" är talande för Ledins förmåga att beröra gamla som unga. Vackra, tänkbara rader med en tillhörande gitarrslinga av absolut yttersta Ledin-kaliber. Rena dynamiten live dessutom! När de flesta nöjer sig att spela 1 till 1,5 timme höll popfarbrorn Grönan som i trans till stängning två timmar efter välkomnandet. Det resulterade i en imponerande löpning av undertecknad till Karlaplans T-bana för vidare tåghemresa (ursäkta alla ni som fick Christer P-vibbar längs vägen!). En ynnest i och med att man får njuta av Sveriges kanske bästa underhållare någonsin. Och genuinaste. Tack åter igen Tomas! Min åttonde konsert med den livs levande legenden... Inspelat med Sony DSC-W570 i 1280 x 720.
3 окт 2024
