Väldigt intressant avsnitt. En sido kommentar: Vad du har gjort i livet är oviktigt. Men att läsa och se vad folk jobbade med förr är ändå ganska intressant. Speciellt med yrken som inte finns längre. Framtida kyrkogårdar kommer vara tristare när titlar inte finns på någon enda sten.
Kan någon snälla förklara för mig vad det är för pengar ? Detta var mest ett känslosamtal (inget fel i det) mellan 3 trevliga skåningar:) om vad en man ska göra som arbetslös. Det verkar ju inte handla om hur MYCKET pengar han har eller HUR han lyckats nå dit, tex vilken lön han haft etc. Jättenyfiken på vilken summa man anses behöva fler att kunna FIRE. Tacksam för svar
Jag tror att varför summor inte nämns, är för att allas liv och kostnader ser så olika ut. Vad han inte vill lägga pengar på, kanske du vill, och vice versa, vilket gör att summorna blir orelevanta för jämförelse. Det handlar om att designa sitt liv så att ekonomin funkar för ens omständigheter. Plötsligt handlar det då inte om att jämföra summor, utan att jämföra prioriteringar. Vad jag förstått har han ett redan avbetalt hus och har hittat den stora glädjen i ett liv som inte samtidigt kräver löpande stora utgifter. Ekonomisk frihet genom FIRE-principer har vanligtvis ca 4% årlig portföljuttag som riktmärke. En som exempelvis behöver ca 15000 kr per månad för att täcka sina utgifter (ganska mycket, i ett liv bortom stora bolån & amorteringar), bör ha runt 6 miljoner kronor i portföljen. Då ryms även ISK-skatten i 4% uttags-beloppet. (Notera att 4% uttag gäller första årets uttag, och ökas upp med inflation varje år så beloppet behåller köpkraften över tid).
Vi skippade med avsikt exakta belopp eftersom innehållet lättare avfärdas om man fastnar i beloppen. En del tycker säkert det är för lite och att jag därmed lever snålt och fattigt och andra att det är för mycket och att deras dröm om FIRE aldrig kommer att slå in för de når aldrig dit. Summan man behöver är ens normala och ärliga månadsutgifter (inkl allt) x 300 (eller årsutgifter x 25), allt enligt 4%-regeln.
såhär är det varenda jävla gång, fick dem ett stort jävla arv å la in på börsen, hade dem en höglönat jobb alltså 60+ i månaden osv osv, aldrig får man reda på de där, aldrig är det någon riktig små sparare som tjänar typ 25k efter skatt...
Vi sade upp oss när jag var 53 år. Vi hade rest runt i Världen och råkade komma till Teneriffa. Jag gjorde en film: ru-vid.com/video/%D0%B2%D0%B8%D0%B4%D0%B5%D0%BE-s0CFC3EJrnQ.htmlsi=Ojj5kTG3rjcmU8xB Nu bor vi här sedan 25 år och har med tiden bytt medborgarskap. De enda lån vi haft var studielånen, en bra investering. Jag kan inte tänka mig en bättre tillvaro.
@@johnnyberglund841 Så länge man inte ligger någon till last är det rätt att kunna välja hur man vill forma sin dag. Privata pensonsförsäkringar hade vi trots att vi mycket rymligt räcker pension från 60,
Hej Jan, kan du inte göra ett avsnitt som exemplifierar strategierna (mer i detalj) i denna video. 12 månaders fastränte-konto + de kompletterande strategier han nämner. Kommer det inte bli att man hela tiden varje månad måste hålla på med en massa konto-admin?
Flera banker erbjuder automatisk ombindning av lånen, om du inte själv ändrar. Dvs, samma system som med rörlig räbnta på bostadslånet (som egentligen är löpande tremånadersränta). Så det måste inte blir besvärligt. Men inledningsvis vill jag ha det lite besvärligt då jag vill fila på det bästa systemet och inte låsa fast mig i en lösning för evigt.
Jag tänker aldrig pensionera mig. Jag vill jobba så länge jag kan fysiskt och psyksikt oavsett ålder. Men jag vill jobba i den mån jag orkar och med något jag tycker är givande. Varför ska man sluta jobba ens? Vad ska man göra istället?
@@papyrus88 det är två helt olika saker skulle jag säga. Arbetslös präglas ofta av osäkerhet, ångest och pengabekymmer. Pension är frihet och ekonomisk stabilitet.
@@kattihatt Pension behöver inte alls innebära ekonomiskt stabilitet. Och den där friheten som många strävar efter, tror jag är en illusion. Det folk egentligen vill, är att kunna bestämma själva över sin tid och sina uppgifter och få mer kontroll över sitt liv. Men man vill fortfarande göra något vettigt och inte enbart leva för sina egna begär och lustar.
Jag tror vi fungerar lite olika, förutsatt att du nu lyssnat på hela samtalet åtminstone. Vi gör det ganska klart att det inte är för alla och att man inte tar ledigt _från_ nå'nting utan att man tar ledigt för att göra nå't _annat_. Har man inget annat som lockar tillräckligt mycket i sitt liv utanför arbetet så finns det ju ingen anledning att sluta.
