• 1. Preludium
• 2. Elegi
Mättnaden i ett fullgånget liv
Katedralen så stor
Båren så liten
Vit
Mäktigheten i fullheten
Tystnaden öronbedövande
Du burits in efter decennier
Bärs ut efter en timme
Vilande i evigheten
Koltrasten sjunger och ser dig
• 3. Dina ögon sågo mig Psaltaren 139: 15-17 (1917 års bibelöversättning)
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,
när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;
alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,
de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,
huru stor är icke deras mångfald!
• 4. Perspektiv I
Den tid som var
I den tid jag är
I den tid som kommer
Mot en svart vägg i guld
I tacksamhet vänder jag mig om
Svart guld i ljus
Som aldrig övergår i den tid som varit
• 5. Perspektiv II
Skapelsens pelarstoder i Örnnebulosan
Stoft
Där stjärnor föds
Speglas i sommarens stackmoln
Rörelse
Sjutusen ljusår är avståndet
Former glider och förändras
Transformationer
Synliga först om hundratusentals år
Sommarmolnen sväller på tio minuter
Dagsländan svävar i fetvarm sommarluft
Stoftmassorna dånar ohörbart
Sjutusen ljusår avlägsna
Döden om ett ögonblick
Blir aldrig synlig
• 6. Kärlek
Den varma blicken från den vackra hunden
Pälsen glänser
Som café latte
Smälter bort ödsligheten och ensamheten
Ger mig delaktighet i det stora
Kärleken som skapar kosmos
Jag har solen i ögonen
Svansen viftar
Ett dammkorn dansar i ljuset
Jorden från 5 miljarder kilometers avstånd
• 7. Orden
Skönhet:
Var finns du utanför orden
Finns
Utan ord
Oförstörbar, evig
Skönhetens eko vilar inom dig
• 8. Sommarelegi
Ekarna vakar över den varma gläntan
Skuggorna faller mjukt
Såsom tankar av saknad och sorg
I junikvällens tystnad
Himlen är grå och varm
Regnet dröjer
Döden väntar någon gång, lång och vilande
• 9. Jordens ansikte
Ge glädje till jordens ansikte
Ljust, blått, grönt,
Ett smycke i den svarta rymden
Trots ondskans stövel som
oupphörligt stampar
I hennes ansikte
Men
Det syns inte från månen
Men
Det känns i nervsystemet
I min kropp av stoft från stjärnor
De gröna bladen i trädet
Nerverna som genomlysta av solen
I den mätta sommardagen
vinglande dödens vaggvisa
Över bloddränkt gräs
Tunga krigsmaskiner
Sargar, sårar
Djupa fåror i hennes ansikte
Syns inte från Mars
De djupa sprickdalarna där
Syns
Från rymden
Men utan liv
Liv finns inte där att se något
Jordens ansikte har ristade fåror och sår
Osynliga för alla utanför jorden
Utom för alla levande som har sett, hört, känt och älskat
Den blå pricken - jorden -
Sedd genom Saturnus ringar
Av oss
Färgerna oförstörbara
Än så länge
PROGRAMKOMMENTAR SÅRBARHETENS SÅNGER
Sårbarhetens sånger är ett lyriskt oratorium för sopransolo, damkör, piccolaflöjt, flöjt, oboe, klarinett, piano, orgel, slagverk och stråkorkester.
Det omfattar nio satser till egna texter utom sats 3 som hämtar texten ur Psaltarpsalm nr 139: v 15-17. Jag valde här 1917 års bibelö- versättning som jag känner ger en fördjupad poetisk valör i detta sammanhang.
Texterna har kommit till mig under de senaste åren, i en tilltagande existentiell oro över vår planet, klimatkrisen och läget i världen.
Men här finns också speglingar av det oändligt sköna och vackra som finns, det kosmiska, det svåra, stora och underbara i att vara människa.
Parallellt rör sig texten mellan det närliggan- de och kosmos, vår plats i universum. Vi äger inte Skapelsen, vi är i relation med den och en del av den. Samtidigt finns en gudsnärvaro överallt, i det nära och i det oändliga.
Den språkliga stilen skulle man kunna kalla naivistisk och enkel. Viktiga förebilder här är den stora svenska traditionen med t ex Dan Andersson, Nils Ferlin, Karin Boye, Hjalmar Gullberg, Pär Lagerkvist, Harry Martinson, Stig Dagerman, och en av våra samtida poe- ter, Göran Greider.
Dikterna har ofta tillkommit snabbt, en dikt i ett svep under en tidig morgontimme. Jag har gjort ett urval ur en större mängd dikter.
Musikaliskt har jag eftersträvat en klarhet, en ljus klang med dragning åt impressionism, både i strukturen och instrumentationen. Damkör och unga rösters ljusa klang har föresvävat mig som ett ideal.
Det musikaliska materialet har jag medvetet velat avgränsa för att skapa en enhetlighet och en del bärande motiv och klangliga strukturer återkommer i alla satser. Några motiv och formler har också symbolisk betydelse.
Nils Larsson
25 окт 2023
