Vårt land befinner sig i ett väldigt kritiskt tillstånd. Vitala samhällsfunktioner som äldreomsorgen, skolan, vård & omsorg, polisen, domstolsväsendet och fler, visar upp allvarliga problem. Landet håller på att slitas isär. Och det går nu i rasande fart.
Bortom maktens förvanskade berättelser, skönmålning och
kampanjjournalistik finns en verklighet. En verklighet med splittring, segregation och polarisering. Bortom de övriga partiernas falska lovord - bortom talen om att vi ska öppna våra hjärtan - finns ett samhälle som har förlorat optimismen, hemkänslan och tilliten. Efter decennier av vanstyre har något väsentligt gått förlorat. Allt fler känner inombords att det är mycket som inte längre står rätt till. Vi har länge försökt varna för just detta, men få har valt att lyssna.
I detta läge måste vi våga vara ärliga och lägga undan prestige och munkavlar. Vi måste säga som det är - att vi befinner oss i den värsta samhällskris som Sverige har genomlevt i modern tid. Och det kommer att ta lång tid att återskapa den trygghet, gemenskap, hemkänsla och framtidstro som gjorde Sverige till ett av världens bästa länder att leva i.
Det kommer att ta tid - det måste vi förstå. Men trots det är jag hoppfull. Jag väljer att vara hoppfull. Därför att något alternativ
finns egentligen inte. Vi kan och vi måste vända det här.
Till att börja med måste vi frigöra oss från de påhittade konflikter som man lurat i oss. Konflikten i det svenska samhället idag
handlar inte om hudfärg, om kön, om sexuell läggning eller om klass. Konfliktlinjen går inte heller mellan de som är födda i landet och de som inte är det. Den verkliga konflikten står mellan det
konstruktiva och det destruktiva. Mellan den som är beredd att anstränga sig, bidra och göra en insats för vårt land - och den som inte är det. Mellan den som bygger bilarna och den som bränner bilarna. Mellan den som fyller våra barn med kunskap och själv- respekt - och den som fyller dem med droger och självömkan. Kort sagt, mellan dem som stärker vårt land och dem som förstör det.
Min övertygelse är att ett stärkt svenskt medborgarskap över-
bryggar de konstlade konfliktlinjerna och ger oss den sammanhållning vi behöver för att klara de utmaningar vi står inför. Det är i medborgarskapet som vi hittar medborgarandan. Respekten för den svenska kulturen och tidigare generationer - för dem som byggt upp det här landet. Det är så du, jag och dom kan bli ett vi. Oavsett hur vi råkar se ut, var vi är födda, vilket kön vi har eller vilken siffra som står i vårt lönebesked. Att få bli svensk medborgare är ett välkomnande in till vår gemenskap och en högtidlig handling. Men det är också ett medborgarkontrakt förknippat med skyldigheter. Vi kommer aldrig att välkomna dem som kommit hit för att förstöra eller leva på vår bekostnad. Samtidigt behöver vi stärka vägen till samhörigheten för dem som har en uppriktig ambition att faktiskt bli en del av vårt samhälle.
Det är en mörk tid för vårt land när myndigheter, etablissemang och medier använder varje tänkbar metod för att tysta oppositionen. Men jag har en dröm om ett samhälle som snart går samman i enighet över det som trots allt är viktigast, det som verkligen spelar roll. Framtiden för våra barn.
Jag har en dröm om en stärkt medborgaranda och en ökad respekt för vårt gemensamma arv. Ett samhälle präglat av tillit, samhörighet och framtidstro. För en bättre framtid. För ett starkare, tryggare, varmare och mer framgångsrikt Sverige.
Det är dags för oss alla att stå upp - för vår plats här i världen.
13 май 2016
